Man kan vara beroende av flera saker: droger, tobak, alkohol, mediciner, kaffe eller till och med sociala medier som facebook. Jag är inte beroende av något av dem. Jag är egentligen inte beroende av något, men om jag måste välja något att säga att jag är berornde av så skulle det vara dans. Vad är det egentligen som är så underbart med dans då? Det är en svår fråga, jag klarar inte riktigt av att svara själv heller. Det är nog hela processen, allt från att utvecklas och lära sig nytt till känslan efter en lyckad uppvisning. De första lektionerna som man tränar piruetter är man säker på att man aldrig kommer att lära sig tekniken korrekt. Men det är något som får en att fortsätta träna, något alldeles oförklarligt. Sedan en dag lyckas man. Piruetten blir perfekt. Man minns händerna, huvudet, benen och dessutom hållet. Efter det kan man alltid piruetten. Tills man börjar träna på dubbelpiruetten, det vill säga. Då är man tillbaka i startrutan. Men inget vinner känslan då man lyckas första gången.

Jag som verkligen så gott som lever för dans har även lärt mig att njuta av tänjningar. Sakta men säkert ser man nämligen resultat. Jag är inte den vigaste personen i världen trots min 10-åriga bakgrund inom klassisk balett, men jag vill inte ens tänka mig hur stel jag skulle vara om jag inte hade tänjt! Att bli en bra dansare kostar många uppoffringar och tårar, men i slutändan är det värt det.Inget vinner känslan man får av de hurrande massorna efter en uppvisning. Lika lite vinner något känslan man har: dethär gick bra, jag lyckades. Då jag har gått hem efter en uppvisning har jag ofta gjort det med världens mest idiotiska smil på läpparna, men det går inte att göra något åt det. Scensminket, håret som är alldeles omöjligt på grund av allt spray, de ömmande tårna och den ofräsha och svettiga känslan är i detta fall något positivt- det på minner dig om succén. Dans, det är det bästa som finns!

Lovisa dansinstitut och cirkusskola - vi är alla olika men har ett gemensamt: vi alla brinner för dans och cikus!

Mina älskade balettskor. En plåga för fötterna, men ack så kära!

 

Daniela

30 september 2012 14:35

Dans är bäst ju Anni hälsa Josse från mig :)

http://www.boknissen.bloggplatsen.se

Annie

30 september 2012 16:10

Precis! :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej allihopa! Ber om ursäkt över att jag inte skrivit på länge. När månne senast? Var det före sista föreställningen tror jag? Men nu är jag här i alla fall!   Jag har fått en del nya intressen i år. Förutom teatern nu i sommar har jag börjat trä...

Nu är den absolut bästa tidsperioden i mitt liv slut. Vi hade idag sista föreställningen av pjäsen Så Som i Himmelen på Lurens Sommarteater. Visst känns det rätt vemodigt, men samtidigt är jag lycklig över att alls ha fått vara med om detta. Att ha f...

Jag klarade av teoriprovet idag! Nästa tisdag ska jag köra på motorväg och i storstad, det är lite spännande, men inte nära heller lika spännande som innan provet, som ändå gick galant. Har nu 4 minuter innan röstöppningen. Lustigt att vi redan st...

I Finland, och antagligen i flera andra länder också, går vi allt snabbare och snabbare mot en tid av total intolerans mot andra kulturer. Till och med vi finlandssvenskar, som trots allt är skyddade av grundlagen, är hotade. Många år var rasistiska ...

Hej alla! De blev en liten paus från skrivandet märker jag! Den var inte planerad, men ibland flyger tiden så man inte hinner med. Det har varit skola, jobb och Lurens. Mycket till fritid har jag inte haft, men vem behöver sånt då man får vara med om...