Hej allihopa! Ber om ursäkt över att jag inte skrivit på länge. När månne senast? Var det före sista föreställningen tror jag? Men nu är jag här i alla fall!

Jag har fått en del nya intressen i år. Förutom teatern nu i sommar har jag börjat träna, titta på sport och ta hand om mig själv. Träningen beror helt enkelt på att jag konstaterade att min fysik inte räckte till dansträningarna längre. Efter 12 års träning i klassisk balett börjar träningarna bli rätt så tunga. Det räcker inte längre att gå på träning två gånger i veckan, det krävs mycket mera. Jag har tränat aktivt, lite varje dag, i 2 veckor nu, och resultaten syns redan.

Sen har jag blivit väldigt intresserad av innebandy. Men inte sporten i sig eller att spela utan att gå på matcher och titta på. Det hela började med att jag gick och tittade då en kompis från teatern spelade i en halvseriös uppvisningsmatch. Efter det har jag gått på en till match, en riktig, och jag älskade det. Stämningen i hallen är oslagbar. Dessutom är spelet väldigt estetiskt och vackert. Jag ser det som en väldigt komplicerad koreografi som består av en hel massa improvisation. Ingen vet hur spelet går eller vem som näst får bollen, men var och en vet sin egen plats och hänger med hela tiden. då spelarna har tillräckligt med talang kan de verkligen göra spelet till konst.

Sist och slutligen anger rubriken att jag har några funderingar om äkta vänner. Vänner som finns där, alltid. Jag har själv inte så många vänner i skolan, men de vänner jag har vet jag att jag kan lita på i vått och torrt. Även om vi i vissa fall har väldigt olika åsikter och värderingar har jag alltid deras stöd. Det är vänner som jag alltid kan tala med, om vad som helst, och som alltid bryr sig, ända sedan första gången jag talat med dem och fortfarande idag. Sådana människor är guld värda och går inte att tacka nog!   

Vi hörs igen!

Annie