Alla har vi andra människor i våra liv. Andra människor är, på ett eller annat sätt väldigt viktiga i våra liv, och olika människor finns i våra liv av olika orsaker. En del människor finns i ditt för att lära dig något, andra för att ge dig viktigt stöd. Hur sorgligt det än låter finns en del människor i ditt liv för att försvinna - men vilka, det kan du själv påverka.

Om någon kräver för mycket av din energi eller gör dej ledsen förstår du säkert själv att det är dags att avsluta det förhållandet, hur ont det än gör. Det är inte lätt, och det ska det inte heller vara, vare sig det är en vän, en livskumpan eller i värsta fall till och med en släkting.

Däremot finns det de som ger din dag guldkant. De du trivs med, som förstår dig och som det är lätt att umgås med. Dem ska du absolut hålla fast i. Vad som än pågår i era liv - släpp inte taget! Men håll er relation balanserad, även de du trivs med och som trivs med dig behöver sin egen tid.

Jag vet att jag själv gjort fel på sistone. Det finns en del personer som jag en gång trivts med väldigt bra som jag har lämnat åt sitt eget öde så länge att jag inte längre känner dem, och andra som jag av rädsla att göra ovannämnda misstag "kramat ihjäl" så de själv börjat ta avstånd.

Så håll i, men inte för hårt, och låt gå, men inte för lätt. Hitta den gyllene medelvägen och allt blir fantastiskt.

Ha det bäst!

Kram

Annie

Först ska jag passa på att be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge. Jag har haft rätt bråttom senaste tiden, men nu är jag tillbaka och ska försöka skriva lite oftare.

Men Lurens ja, så härligt att jag var tvungen att komma tillbaka till ämnet. Jag har funderat rätt mycket på varför jag EGENTLIGEN velat delta alla dessa år, sen årskurs 5, men har inte kommit framtill något vettigt svar. Jag börjar tro att vissa människor hör hemma på vissa platser, eftersom jag i 7 år känt en mycket stark dragningskraft dit även om jag inte vetat något om hur det fungerar. Det är som om scenen hade ropat på mig, och då jag sedan varit och tittat på föreställningen har jag varit ledsen över att inte själv vara med.

Nu är jag då som sagt med, och jag älskar det! 4 repetitioner har jag varit på, och det känns som en evighet mellan dem, trots att vi repar så gott som varje vecka. Den här veckan har vi dock paus, och enligt mig käns 2 veckor mellan repetitionerna olidligt. Två veckor ifrån det underbara gänget jag har lyckan att jobba med, hemskt!

De facto känns det som om jag fått ett nytt hem och en ny familj. Underbara sådana. Där kommer jag att dröja länge. Jag kommer att bli en av dem som år efter år kommer tillbaka, så länge som det på något vis är möjligt - och det vill jag bli också.

För en människa som jag, med kraftig mobbning i ryggsäcken, är Lurens rena himmelriket. Pjäsens namn i år, Så som i himmelen, är nästan ironiskt då det beskriver just hurdant det är där. Där accepteras alla, och alla är vänner sinsemellan. Personligen har jag aldrig haft så många vänner som nu, och aldrig känt mig mer hemma någonstans. Jag har aldrig varit så här lycklig.

Tack alla fantastiska lurensare!

En låt som beskriver mina känslor för Lurens väldigt väl

De som medverkar i Lurens får en tröja med pjäsens namn och Lurens logo

Psssst! Läs om familjekänslan i Lurens på http://svenska.yle.fi/artikel/2014/03/23/de-hor-till-ostnylands-storsta-familj

Ha det bra!

Kram

Annie