Hur kan det komma sig att steget till finnas där för någon är så stort? Alla behöver stöd någon gång, men vem har egentligen stöd att erbjuda? Om det är frågan om någon riktigt nära är det lättare, men även halvgoda vänner uppskattar stöd och behöver det. Men vår attityd till att finnas där för andra är farlig. "Det angår inte mig" eller "Hon har ju så många vänner, någon annan erbjuder henne nog stöd" är väldigt vanliga kommentarer då någon inte har det bra. Men varför?

Jag tror inte att alla människor är kallhjärtade monster. Snarare tror jag att många inte vet vad de ska säga. Mitt råd är enkelt: Säg inget! "Vad då?" säger ni nu. "Du sa ju precis att vi SKA säga!" Men det sa jag ju faktiskt inte. Jag sa "finns där", inte "säg något". Du kan skriva ett litet hjärta på någons vägg eller i chatten, dela med dig av en fin eller rolig bild, sjunga en sång, skicka blommor... Vad som helst som får den andra att veta att du tänker på henne/honom och bryr dig!

Jag känner själv en person vars liv inte är lätt nu, och jag har i flera dagar sett på hennes sorgsna statusar utan att göra något. Jag har helt enkelt inte vetat hur jag ska bemöta henne då det inte är frågan om min bästa vän eller något. Nu idag tog jag mod till mig och satte in en bild av en liten ängel på hennes vägg, men den livsfarliga attityden spökade även efter att jag delat den. Till den grad att jag var tvungen att göra något annat tills bilden inte längre fanns högst uppe på min första sida. Jag vet inte varför, men jag var rädd för att verka påträngande, och lugnade mig lite först då hon gillade bilden.

Denna attityd är ofattbar och livsfarlig. Närhet, vänskap och kärlek kan det ju inte finnas för mycket av i världen! Käraste vänner, jag uppmanar er alla att kämpa mot denna attityd. Visa att ni finns där för andra, älska andra människor. Ett vänligt ord, ett leende eller en kram kan vara avgörande. Sprid närhet! Sprid kärlek! Var varandras stöd!

Men glöm inte att ta hand om er själv!

Kram på er alla!

Annie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej allihopa! Ber om ursäkt över att jag inte skrivit på länge. När månne senast? Var det före sista föreställningen tror jag? Men nu är jag här i alla fall!   Jag har fått en del nya intressen i år. Förutom teatern nu i sommar har jag börjat trä...

Nu är den absolut bästa tidsperioden i mitt liv slut. Vi hade idag sista föreställningen av pjäsen Så Som i Himmelen på Lurens Sommarteater. Visst känns det rätt vemodigt, men samtidigt är jag lycklig över att alls ha fått vara med om detta. Att ha f...

Jag klarade av teoriprovet idag! Nästa tisdag ska jag köra på motorväg och i storstad, det är lite spännande, men inte nära heller lika spännande som innan provet, som ändå gick galant. Har nu 4 minuter innan röstöppningen. Lustigt att vi redan st...

I Finland, och antagligen i flera andra länder också, går vi allt snabbare och snabbare mot en tid av total intolerans mot andra kulturer. Till och med vi finlandssvenskar, som trots allt är skyddade av grundlagen, är hotade. Många år var rasistiska ...

Hej alla! De blev en liten paus från skrivandet märker jag! Den var inte planerad, men ibland flyger tiden så man inte hinner med. Det har varit skola, jobb och Lurens. Mycket till fritid har jag inte haft, men vem behöver sånt då man får vara med om...