Idag hinner jag inte skriva så mycket eftersom jag inte varit vid datorn förrän nu. Det är pracis vad jag ska skriva om: sena kvällar med kompisar! En god vän till mig var nämligen här fram till alldeles nyss. Jag vet, för många av er som kanske läser detta verkar det inte så sent, men i finsk tid är ju klockan redan 22.30 Men det är i alla fall så OTROLIGT kul att sitta nere med en kompis och rita vid matsalsbordet och försöka skratta tyst nog att inte väcka småsyskonen som sover här uppe att det nästan inte går att tro! Speciellt när vi ju har våra egna inside-jokes, som man knappt KAN skratta tyst åt! Det är fantastiskt! Och att sen sätta sig vid datorn, totalt utmattad, med tanken att NU ska jag blogga och sen går jag och lägger mig, det är en underbar känsla!

Makeovers är bland det bästa som finns! Fast då menar jag inte bestående makeovers, utan att helt enkelt testa hur man skulle se ut om man sminkade och klädde sig på ett annat sätt. Idag gjorde jag och en kompis makeovers. Vi testade hur vi skulle se ut om vi var riktiga bimbos. Resultatet var faktiskt både kul och oväntat, åtminstone jag kunde inte ana hur mycket litet makeup egentligen gör! Här kommer bild!

En annan kul grej är rolldräkter, som jag som dansare självklart fått bära från A till Ö. Jag har faktiskt dansat i allt från rosa tutu till lurvig skjorta och pälsmössa (den gången förställde jag en varg). Dessa två är väldigt gamla så jag har inga bilder, men här kommer de två nyaste!

Som den galna hattmakaren...

...och Alice i Underlandet!

Denna dikt är tilllägnad alla mänskor, men speciellt mina vänner, och av dem specifikt de som jag vet att har det tufft och svårt. Men även om du inte känner mig personligen så får du nog ta till dig mina ord, jag skriver ju inte bara för mina vänner utan alla som vill läsa!

KÄRLEKENS RÖST

Då allting i ditt liv blir snett

och inget som det ska,

då är att skratta glatt ej lätt,

men var lugn, det blir nog bra!

För var jag behövs, där jag finns,

så alltid det skall vara.

Då du ensam är, jag ber dig, minns

på rop på hjälp jag vill svara!

De gånger du saknar en hand uti din

min hand jag bjuder ut.

Jag vill ju att du, som är så fin

får vara lycklig ända till slut!

Likt en stråle av sol som värmer din kind,

så vill jag värma ditt hjärta,

bli en liten bris av en sommarvind

som tröstar dig mitt i din smärta.

Så ta emot dessa små, små ord

och låt dem få bli till din tröst

de gånger du känner dig ensam på jord

och saknar en kärlekens röst.

Jag sa tidigare att jag inte gillar ny musik, men det finns förstås undantag. Bland annat Bruno Mars är helt okej, men den bästa artisten som spelar ny musik är kanskske Marina and the Diamonds. Speciellt förtjust är jag i låten Bubblegum Bitch, men även Primadonna och This Is How To Be A Heartbreaker är bra. Marina Diamandis, som hon egentligen heter, har en egen kanal på Youtube, där man hittar hennes videoblogg, intervjuer, akustiska versioner vissa låtar, låtarna på skivan Electra Heart samt de officiella musikvideorna! Om ni inte har hört ännu, så skynda er och kolla upp Marina and the Diamonds!

Marina and the Diamonds' youtube-kanal

Marina Diamandis, eller Marina and the Diamonds som hon kallar sig.

Man kan vara beroende av flera saker: droger, tobak, alkohol, mediciner, kaffe eller till och med sociala medier som facebook. Jag är inte beroende av något av dem. Jag är egentligen inte beroende av något, men om jag måste välja något att säga att jag är berornde av så skulle det vara dans. Vad är det egentligen som är så underbart med dans då? Det är en svår fråga, jag klarar inte riktigt av att svara själv heller. Det är nog hela processen, allt från att utvecklas och lära sig nytt till känslan efter en lyckad uppvisning. De första lektionerna som man tränar piruetter är man säker på att man aldrig kommer att lära sig tekniken korrekt. Men det är något som får en att fortsätta träna, något alldeles oförklarligt. Sedan en dag lyckas man. Piruetten blir perfekt. Man minns händerna, huvudet, benen och dessutom hållet. Efter det kan man alltid piruetten. Tills man börjar träna på dubbelpiruetten, det vill säga. Då är man tillbaka i startrutan. Men inget vinner känslan då man lyckas första gången.

Jag som verkligen så gott som lever för dans har även lärt mig att njuta av tänjningar. Sakta men säkert ser man nämligen resultat. Jag är inte den vigaste personen i världen trots min 10-åriga bakgrund inom klassisk balett, men jag vill inte ens tänka mig hur stel jag skulle vara om jag inte hade tänjt! Att bli en bra dansare kostar många uppoffringar och tårar, men i slutändan är det värt det.Inget vinner känslan man får av de hurrande massorna efter en uppvisning. Lika lite vinner något känslan man har: dethär gick bra, jag lyckades. Då jag har gått hem efter en uppvisning har jag ofta gjort det med världens mest idiotiska smil på läpparna, men det går inte att göra något åt det. Scensminket, håret som är alldeles omöjligt på grund av allt spray, de ömmande tårna och den ofräsha och svettiga känslan är i detta fall något positivt- det på minner dig om succén. Dans, det är det bästa som finns!

Lovisa dansinstitut och cirkusskola - vi är alla olika men har ett gemensamt: vi alla brinner för dans och cikus!

Mina älskade balettskor. En plåga för fötterna, men ack så kära!

Le corsaire var den fantastiska baletten jag såg igår. Den handlar om slaveri, förbjuden kärlek och pirater. Le corsaire är ju faktiskt franska och betyder "Piraten". I början av baletten var det en båt tillhörande piraten Conrad som fick kämpa mot det stormiga havet. Till slut nådde de i alla fall land välbehållna någonstans i arabvärlden.

Piraterna går iland på en marknad, där slavhandeln är i full gång. Slavhandlaren Lankedem har flera slavinnor till salu, bland dem Gulnara och den grekiske Medora. Då piraterna går iland får Conrad syn på Medora och blir genast förtjust. Lankedem säljer Gulnara till Said Pasha, en mycket rik man, och denne vill ha även Medora. Dessa två vill han ha i sin harem, de andra slavinnorna struntar han i. Men Conrad vill inte förlora sin Medora, som inte heller vill till någon trist harem. Därför rövar piratena alla slavinnor, utom Gulnara som redan blivit förd till Pashas harem och för dem till en grotta på en ö ute i havet. Dessutom tar de med sig varsin flicka. De friger alla slavinnor, som tacksamt springer sin väg, men vänder om och hämtar en bukett blommor tills de slutligen springer ut i friheten. Conrad vill ha Medora till sin egen, men hans kompis Birbanto anser att de borde begära lösen för den bortrövade slavinnan, som Pasha så gärna ville ha. Birbanto ber sina anhängare kidnappa en imam, som ger dem ett pulver vars lukt är sövande. De strör pulvret på en av blommorna som slavinnorna gett. De går med blommorna till Conrad, och säger att han ska ha dem som ett tecken på fred. Conrad luktar på blommorna och somnar, precis som det var meningen. Birbantos anhängare för bort Medora, men Birbanto dröjer kvar för att döda Conrad. Vad han inte vet är att att Conrads trognaste anhängare, Ali, också befinner sig i "rummet". Ali överrumplar Birbanto och en våldsam strid utbryter. Till slut dödar Ali Birbanto. Conrad vaknar och Ali berättar vad de andra gjort. Tillsammans med sina egna anhängare gör Conrad upp en plan: de klär ut sig till män på korståg till Mekka, och får på så sätt husrum för natten i Pashas palats. Pasha visar stolt upp sina fruar för dem, och efter att dessa dansat för dem avslöjar piraterna sig, dödar alla Pashas vakter och flyr tillsammans med Medora. Berättelsen slutar alltså lyckligt, Conrad och Medora får varandra och seglar lyckliga tillsammans ut mot nya äventyr.

Le corsaire är gjord av Marius Petipa, som även gjort bl.a Nötknäpparen och Törnrosa. Föreställningen jag såg var stjärnspäckad, och huvudrollerna som Conrad och Medora spelades av Michal Krcmár och Maria Baranova, som båda är världskända. Baletten var fantastiskt vacker och definitivt värd att se!

Maria Baranova och Michal Krcmár i Le Corsaire. Foto: Finlands nationalopera

Jag glömde säga då jag presenterade mig i det första inlägget att jag också dansar balett! Balett, det är något fantastiskt det! I dag ska jag till Helsingfors till Finlands nationalopera och titta på baletten Corsaire- som handlar om pirater! Försöker fixa mig så jag skulle se okej ut sedan... Jag ser säkert rolig ut när jag sitter med spegeln på tangentbordet och bloggar medan jag lockar håret! Men så är det, bloggen måste hållas i gång, och håret måste lockas, så varför inte göra det samtidigt? Haha! Men nu måste jag koncentrera mig på att bli klar i tid, vi hörs! Kram på er!  

Man kan ju inte vara klar direkt heller?! :PP

Hej allihopa, och speciellt ni som räknar er själv till mina vänner, nu är det dags att öppna ögonen och läsa! Jag är så otroligt tacksam över er alla, och jag tänkte berätta lite om hur mycket er vänskap betyder för mig! Ni alla är för mig dyrbarare än guld, ja, ni är dyrbarare än något annat i världen! Ibland gör ni något alldeles fånigt för mig, något som egentligen inte betyder något alls, men eftersom det är ni som gör det blir jag nästan rörd till tårar. Nu menar jag saker som att skriva mitt namn på en hjärtformad lapp och limma den i min panna, att tigga och be mig att följa med på er modersmålstimme, att berätta för mig vilket elevhem i Harry Potter jag skulle bli vald till och varför (speciellt då om det är "Duskulle komma med mig till Hufflepuff för vi är så awesome"!) eller varför inte bara skoja och skämta med mig och palla äpplen från våra trän varje gång ni går förbi! Vissa av er har jag inte alls känt speciellt länge, andra sedan jag började i åk 1, men alla är ni lika underbart viktiga för mig ändå! Fler än en gång har jag undrat vad jag egentligen skulle ta mig till utan er! För ni är så underbara, så ni vet! NI ÄR FANTASTISKA! Vissa av er är lite, eller så mycket, rättframma och säger PRECIS vad ni tänker, vare sig det är positivt eller negativt, men det spelar ingen roll. För en stund gör det ont då och då, men då ni är så ljuvliga är det glömt och förlåtet redan om ett par minuter! Åååh vad ni är fina! Jag är SÅ  tacksam över att ni är mina vänner!

Vad gör en liten tår mot mig

om bort du torkar den?

Vad gör det om jag bråkar med dig,

vi blir ju sams igen!

Förlåter och går vidare,

det är vad vänner gör.

Vår vänskap blir blott blidare,

men ack, vad den är skör!

En liten törn den krossa kan

till tusen bitar små.

Men om vänskapen är sann

den fixas lätt ändå!

Tack för att Du är min vän

i medgång som i sorg!

Din vänskap skönare är än

den vackrast' blomsterkorg!

Tack till alla mina vänner! Jag vill aldrig mista er, och inget kommer någonsin att betyda så mycket för mig som ni gör! Tack, tack och ännu MÅÅÅÅNGA gånger TACK!